Om du är intresserad av detta foto, så kontakta gärna mig!

De magiska norrskenskvällarna i början av november

november 19, 2017 ,

Alla prognoser för tisdagskvällen den 7:e november såg lovande ut. Jag och naturfotografen Janne Nordin beslöt oss för att besöka Vädersjön för att fota det ankommande norrskenet.

Men redan innan jag anlände till platsen så fick man se ett problem, det var disigt som bara den och det förstör till en stor del norrskensfoton eftersom det smetar ut norrskenet och man tappar alla detaljer. Men som tur var så klarnade det upp och ju senare det blev på kvällen, desto klarare blev stjärnhimlen.

Vi hade under dagen bestämt oss för Brännholmudden och jag ville ha självaste Brännholmen som förgrund i när norrskenet väl kom. Till vår besvikelse så upptäckte vi att Lantmäteriets flygfoton var tagna under lågvatten plus att höstens långvariga regnperiod hade försatt alla kustremsor under vatten, vilket gjorde det omöjligt att fota norrsken därute. Vi tog beslutet att åka tillbaka till parkeringen, som ligger längs vägen, och det beslutet visade sig vara det bästa beslutet vi tog den dagen.

Rätt som det var small det till över hela himlen och vi fick se en norrskenscorona direkt ovanför oss.

Aurora dansade ivrigt över himlavalvet och ännu en gång insåg vi att vi hade valt helt fel sjö, vi kunde inte ens vid parkeringen hitta en bra plats för att fota norrskenet.

Sen hade vi en annan sak som brukar ställa till det vid norrsken och det är fullmåne. Det brukar lysa upp himlen så pass kraftigt att norrskenet riskerar att inte synas. Men denna kväll gick det ändå riktigt bra och jag hittade en komposition där jag helt enkelt fick hänga upp mångubben i en tall.

Både Janne och jag är överens, ska vi fota norrsken tillsammans igen så väljer vi helt klart bort Vädersjön. Det är en kanonbra sjö vid solnedgång, men inget annat. Vi lyckades till sist hitta en liten kustremsa som det knappt rymde två fotografer på och tyvärr lyckades jag plocka den sämre platsen med ett träd direkt till höger om mig. Janne fick en betydligt bättre plats och lyckades ta en kanonbra bild. Min bästa bild över sjön blev som följande:

Efter att det hade lugnat ned sig lite så for vi åt ett varsitt håll för att åka hemåt och mitt under färden hem hände något otroligt, som om jag hade hamnat i någon portal och färdats till Abisko!

Hela himlen, och nu menar jag hela himlen, lyste upp på ett sådant otroligt vis att  man var tvungen att stanna för att inte åka i diket. det gick inte att slita ögonen från norrskenet! Så när man hade hittat ett säkert ställe att stanna på, tagit fram stativet, fibblat med kameran och objektivet så försvann det. Det varade kanske i 20 till 30 sekunder och sen var det över, men jag glömmer aldrig det skenet! Däremot fick jag kvällens andra corona och den var något utöver det vanliga!

Jag har aldrig sett ett norrskenscorona av det här slaget tidigare med mina egna ögon och detta var bara magiskt! Även Janne hade stannat för att se på det, vi pratade över telefonen om hur magiskt det var och för att förstå hur magiskt det är så måste man uppleva det – så är det bara! Nöjd som jag var så åkte jag resterande biten hem.

Men tog det slut där?

Definitivt inte!
Dagen efter, onsdagen den 8:e november, så satt jag och bearbetade med bilderna på kvällen och såg på norrskensdatan att något var på gång. Jag berättade för Janne att 22:05 smäller det och jag gjorde likaså för en norrskensvän i Umeå, som redan hade varit ute några timmar.

Klockan tio satt jag i bilen och åkte ut till Bredånger och körde in på en väg som leder till det lokala fågeltornet vid Svedjefjärden. Sen, brakade det loss till ett norrsken jag aldrig har sett maken till!

Det började lugnt men sen blev dansen allt intensivare och för varje gång hon for ordentligt över himlavalvet så rös man i kroppen. Så vackert, så magiskt, så otroligt och helt enkelt så ofattbart att det saknas ord för att beskriva det hela!

Även denna kväll gav mig något som jag aldrig hade fått uppleva tidigare, ett norrsken som nästan gick över mig.

Även om jag bor strax utanför Örnsköldsvik så är det sällan som ett norrsken når såhär högt upp på himlen och följande panorama visar verkligen hur stor norrskensbågen var den kvällen.

Jag hade till och med svårt att lyckats få ihop panoramat eftersom Aurora dansade så friskt och snabbt över himlen, det är betydligt enklare när hon är lugn och stilla. Men i efterhand så känner jag mig nöjd med resultatet, trots att det krävdes en hel del efterarbete för att knåpa ihop de fem bilderna som jag tog på norrskenet.

Innan Aurora sade farväl för denna kväll så lyste hon upp med ett enormt sken och hade det varit snö på backen så hade det säkert blivit svagt ljusgrön på grund av det intensiva ljuset.

Såhär i efterhand hade man önskat att man valde en annan sjö och att man hade väntat med en kvart innan man åkte hem så hade man kunnat få det otroligt magiska som skedde den 7:e november. Däremot är jag nöjd med att valt Bredånger som ligger precis utanför Köpmanholmen, det gav ett perspektiv på norrskenet som annars kan vara svårt att få när man fotar vid en öde sjö.

Nu inväntar jag nästa norrsken och då lär Höga Kusten vara täckt med en halvmeter med snö om vädret inte får för sig att gå över till plusgrader igen.

2 kommentarer

Lämna en kommentar